Igår: hela dagen försvann i stress/panik. Glömde att klä på mig, glömde att äta mat, gick till affären i pyjamasbyxor vid halv sex och köpte fryst pizza. Ställde in tre inplanerade saker och struntade i att gå och träna. Sedan låg jag sömnlös på natten och tänkte på hur mycket jag har att göra och hur omöjligt det är. Min C-uppsats känns som ett kaos, min halvfärdiga tolkning värdelös och samtidigt som vi skriver den har vi flera seminarier med tillhörande kurslitteratur och inlämningsuppgifter. Jag har nu några få dagar att skriva klart första utkastet till uppsatsen och jag har kanske gjort en tiondel av vad som behövs. Och nu måste jag börja förbereda mig till nästa seminarium som är på måndag ... och så vidare ...

Det var så otroligt skönt när det nyligen under ett par veckor kändes roligt. Jag hamnar i ett tillstånd där det är helt omöjligt att bestämma sig, fastnar i att göra ingenting, det är inte bara studierna som känns omöjliga och meningslösa utan allting.

Idag ska jag försöka ta mig till biblioteket och plugga koncentrerat i några timmar.

Och vintertid.... mörkret som kommer vid halv fyra på eftermiddagen...