En morgonpromenad

(Eller mest bilder på Eiffeltornet, för sedan tog mitt kamerabatteri slut)

Det var strejk i metron så jag promenerade till skolan på förmiddagen. När jag gick under Eiffeltornet fick jag för mig att jag borde gå upp i det eftersom jag hade så gott om tid. Det var ingen kö alls till trapporna (men en evighetslång till hissarna) så jag gick direkt in.

Vid första våningen trodde jag att man inte kunde komma längre. Jag gick runt länge och tittat på utsikten och hade svindel. Sedan såg jag en skylt med trappsymboler och en pil som pekade uppåt:

Aah!

Dagens outfit: nya byxor och sköna kängor.

Jag och Paris.

Sedan sprang jag ned för trapporna (förutom den sista, då hade jag hunnit ikapp en asiatisk gubbe som gick jättelångsamt och som jag var tvungen att gå bakom) och försökte hitta hela den långa vägen till skolan. Efter skolan gick jag till biblioteket och pluggade. Jag kämpade mig igenom detta:

Ty man kan tänka sig att det existerar något som inte kan tänkas som icke-existerande och detta något är större än det som kan tänkas som icke-existerande. Härav följer att om det som är sådant att intet större kan tänkas skulle kunna tänkas inte existera, så skulle just detta som är sådant att intet större kan tänkas inte vara sådant att intet större kan tänkas, – vilket är en motsägelse. Alltså gäller om det som är sådant att något större inte kan tänkas, att det inte heller kan tänkas icke existera. (och så vidare i ett helt kapitel)

Anselm av Canterbury, Proslogion

samtidigt som jag höll på att somna. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna och så fort jag blundade började det komma tunna drömmar.

wooow! roligt att du gick upp i eiffeltornet! och gud vad fint med diset. åh.



(jobbig den där texten var. kändes som att ögonen gick i kors nu när jag försökte läsa den. stackare)

Jag vet inte vad jag blir mest imponerad av - att du gick upp på ANDRA våningen eller att du kan förstå det där citatet (eller?).

Hur högt upp gick du? Jag fick sån svindel när jag stod NEDANFÖR tornet att jag inte kunde gå upp alls. Men: det där är ju det klassiska gudsbeviset av Anselm, inget konstigt alls förutom att det inte stämmer (existens kan knappast betraktas som en egenskap). (Det liknar förresten Descartes gudsbevis som också är rätt dåligt.)

Det var faktiskt inte alls jobbigt att gå upp för trapporna! Jag gick så högt det gick. Jag tror jag har fått bättre kondition av att vara i Paris, man går så mycket. Och det kan inte ha varit så svårt för mig att få bättre kondition för jag satt stilla så mycket månaden innan jag åkte! Hade varken cykel eller gymkort.



Jag tror jag förstod den där texten. Det blev lite lättare när man hade fått bakgrundsinformation och sammanhanget i den inledande texten... Men den var så sjukt jobbig att läsa!

Ha ha stackars dig! Vilka härliga bilder!