Jag började den 11 maj.

 

På denna uråldriga blogg. 

 

 

Jag brukar annars bara använda ":|" som IRL betyder en tystnad och menande blick, i en skala från extremt tveksam och smått chockerad till en snabb blick som säger "ursäkta?"

 

Jag trodde att :@ betydde "jag är jättearg", men med betydelsen "jag är chockerad (skriker)" är den så mycket mer användbar.

 

 

Oj, jag hade glömt att publicera det här inlägget om en dag i Krakow från min och Fillas resa. Aja, här kommer det, ett halvår försent.

(Jag kom på det nu när jag ska baka black forest cake till min födelsedag. Jag har fortfarande inte glömt den bakelsen. /besatt av sötsaker)

 

Seriöst. Det här var det mest fantastiska någonsin. Ett konditori där man köpte bakelser i lösvikt. Man pekade på den man ville ha, visade med handen hur stor biten skulle vara och så skar hon upp den så.Och det var sjukt billigt, varje kostade mindre än tio kronor.

Vi stod där länge och väl med beslutsångest, men lyckades tillslut välja varsin. Min bakelse ovan var helt seriöst den godaste jag någonsin har ätit. Choklad, grädde, körsbärslikör och körsbär. Den heter, lärde jag mig på internet senare, Black Forest Cake och det finns inte ens ett svenskt namn för den! Den svenska varianten är tydligen scwarschwaldtårta (orkar ej googla stavning), som dock är helt annorlunda. Men nu vet ni vad jag kommer baka till nästa födelsedag. I alla fall: vi köpte varsin bakelse till och sedan gick vi. Vi hade nämligen fått reda på att det fanns ett till konditori i samma "kedja", och eftersom vi skämdes lite över vårt extrema intag av bakelser så bestämde vi oss för att gå dit istället.

Nej, jag mådde inte bra efter att ha ätit dessa två. Nej, de sista tuggorna var inte ens goda. 

Vi insåg inte ens att vi hade ätit fyra bakelser var på en eftermiddag och att det var lite sjukt förrän efteråt. Då var det ju middagsdags och vi var INTE hungriga!

Vi fick gå till ett café och dricka apelsinjuice i väntan på hungern. Desperata efter något fräscht… efter… de fyra bakelserna.

Fint bokcafé.

Tillslut gick vi till ett ställe med indisk snabbmat (som var fantastiskt god). Hungriga vore väl en överdrift, men det var dags för middag.

 

Vi gick upp tidigt för att resa mot Krakow, det sista resemålet, en dagslång tågresa. Vi åkte genom vackra landskap på förmiddagen. Senare hamnade vi i ett oväder och tåget blev flera timmar försenat. Det här var för mig den värsta av våra tågresor. För Filla var det tvärtom, hon hade tyckt att de tidigare var fruktansvärda men att denna var okej. Det bore ha varit så, vi hade stor plats för benen och toaletterna var användbara. Jag var rastlös redan innan och blev extremt stressad av tågets försening. Vi skulle byta tåg i Katowice och när tiden för vårt andra tågs avgång hade passerat kändes det ganska jobbigt. Tanken på att behöva övernatta i en liten polsk industristad, och försöka hitta någon sovplats sent på kvällen… Vi fick ingen information från tågpersonalen och ingen konduktör syntes till på över två timmar, så vi kunde inte fråga någon. Men när vi kom fram var tågstationen full av folk. Det var inte bara vårt tåg som var försenat. Även vårt andra tåg och typ alla andra var det. Vi irrade dock omkring i tron att vi hade missat vårt tåg, till infodisk, och efter ett tag när vi gått tillbaka till perrongen och frågade nån där så sade hon att vårt tåg hade gått för en minut sedan :| Chocken.

Men aja, det löste sig och vi kom fram till Krakow vid elva. Där lyckades vi hitta ett matställe som hade öppet till sent och vi kunde gå och lägga oss på vandrarhemmet utan incidenter. (Eh, om man inte räknar med det att jag och Filla hade hamnat i olika sovsalar och jag sov i en helt tom sovsal men i samma våningssäng som en, bokstavligt talat, galen fransman. Det går inte att beskriva den upplevelsen med ord.) 

Krakow! Okej. Jag var sjuk och Filla hade ingen medicin för sin pollenallergi. Vår vistelse i Krakow bestod därför av: extremt slöa promenader samt intagande av mat och dryck. Vi kände inte hunger en enda gång.

Alla ställen i Krakow är helt naturligt möblerade med slitna trämöbler och fulla med växter och prydnadsföremål.

Vi var lite överväldigade av de billiga priserna och beställde in två förrätter var. Vi hade ingen aning om att dessa skulle vara som hela portioner. Jag fick en hel camembertost?!

Vi ångrade oss djupt efteråt. Seriöst, vi satt halvt avsvimmade i två timmar och kunde knappt röra oss av matkoma. 

Filla sorterade pengar.

Eh… ett till café, senare på dagen efter trött promenad, där vi drack kaffe och åt morotskaka. Vi spelade krig. Vi grät även av skratt för att vi på resande fot i Krakow valde att sitta på ett café och spela krig. 

Middag: pizza. 

Vi skrattade väldigt mycket åt ord i polskan som var polskifierade från engelska men med ett y eller i på slutet. "Laptopy"! Vi kom fram till att y måste vara pluralformen, eller nåt såt.

Det underligaste caféet någonsin. Det är fortfarande oklart vad det här caféet hade med Sverige att göra. Det de sålde var baguetteliknande bröd. Så sjukt. Observera "korvy".

Vi återvände till Ljubljana en natt för att göra resan till Krakow kortare. Det var en bra idé i teorin men tyvärr var det "några saker" som gick fel. Couchsurfingmöte, hostel, hostelrumskamrater (!!!), öde platser.

Ovan: lång vägg med gatukonst i Zagreb.

Matsäck i Zagreb.

En burek! 

Framme i Ljubljana. Jag dokumenterade inte ovan nämnda saker som gick fel.

En god måltid.

Vår andra dag i Zagreb åkte vi på dagsutflykt till Plitvice. Plitvice är ett naturreservat med vattenfall och turkosa små sjöar som var helt fantastiskt. 

Det råkade bli lite överdrivet många bilder igen. Det känns inte riktigt som att mina bilder lyckades fånga hur fin den här platsen var, jag är inte nöjd med bilderna. Jag hade dessutom lite problem med kamerainställningarna i början, så färgerna blev konstiga på många bilder.

Vi hade bara sovit i ca tre timmar och ser ut som zombies på alla bilder. Men vi uppskattade det hela mer än det ser ut. 

Herregud, vad hände med vitbalansen här…

Vi gjorde som alla andra och tog bilder framför det stora vattenfallet.

Smala gångar och trappor slingrade sig över hela området.

Fint!!! Och det bara fortsatte hur långt som helst. 

Det skulle tydligen finnas björnar i området.

 

Nattåg mot Zagreb.

Vi kom fram vid sex på morgonen. Efter en obehaglig koffeinabstinenssömnbristpromenad i hettan mot vandrarhemmet som låg mycket längre bort än vi trodde, sov vi i ett par ljuva timmar och gav oss därefter ut i stan. 

36 °C. Trots att det var sent på eftermiddagen. Vi höll på att dö.

Detalj på fin katedral.

Snyggt art nouveau-hus

Den typiska Zagreb-gatan. 

Sköldpaddor i den botaniska trädgården!

Um. Hej lilla monster. Du ser ut som Voldemort.

Rosa blommor.

 

En underbar måltid. Det blev lite konstigt med maten och vi hade överlevt på snickers, kakor och bureks dagarna innan detta intogs.

Gud vad skönt det där såg ut. Jag sitter här och fryster lite smått och i min hjärna är det redan höst. Men i alla fall. Här är Zadar. Det var en fin stad men med mycket turister. Vi var inte där så länge innan vi åkte vidare och tog nattåget till Zagreb.  Bilderna på stentrappan vid vattnet med konstiga hål i är en av Zadars sevärdheter, det är en havsorgel. När vågorna slås igenom den så skapas det toner. Det var väldigt fint.

Jan lät oss följa med i bil från Ljubljana ned en ö i Kroatien dit slovener brukar åka och campa, precis invid den lilla (otroligt vackra) staden Mali Losinj. Därifrån missade vi båten som skulle ta oss till Zadar, men fick sova över i Jans och hans kompisars stora tält. Otroligt snällt.

 

 

 

Ursäkta de utfrätta kanterna, bilderna är oredigerade.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På kvällen när vi kom fram till Zadar hade de flyttat hamnen till långt utanför själva staden, klockan var omkring halv elva, det var mörkt och vi hade ingen aning om hur vi skulle ta oss in till stan. Vi gick fram till en person som stod där och väntade på några och frågade hur man kunde ta sig in till stan. Efter lite om och men fick vi följa med i hennes bil tillsammans med de två personer som hon hade väntat på. Det visade sig att dessa var två svenska turister och att tjejen hyrde ut semesterlägenheter. Det råkade finnas ett rum till i lägenheten som svenskarna hyrde, så vi fick bo i det rummet över natten. Helt sjukt sammanträffande! 

 

Herregud! Det var inte meningen att lägga upp så många bilder :( Kentnörden inom mig kunde inte rensa bort fler.

--

Jag, Elina och Mira var och såg Kent i söndags. De var fantastiska som alltid. Ögon, Tänd på, 999, Berg och dalvana, Elever+Cowboys, Sjukhus, Låt dom komma, Isis och Bast. Skulle vilja sätta ett utropstecken i parantes efter varje låt. De nya låtarna från Jag är inte rädd för mörkret var helt fantastiska live, roligast att höra tillsammans med flera nya helt underbara versioner av gamla låtar. Elever var otrolig. Det är en sådan ovalig låt att jag inte ens kunde komma på vad den hette.

Det enda negativa: snälla måste de spela Kärleken väntar, Musik non stop och Utan dina andetag varje konsert.

Det regnade "lite"

 

Sen blev det sol igen. 

En dubbel regnbåge framträdde på mina bilder. Om man tittar noga. Den är där, svagt ovanför den andra!

Aja. Konserten!

Det började med att de iscensatte en replokal samtidigt som de spelade Ögon, en gammal Jones och giftet eller Havsänglar-låt. Sedan blev låten Klåparen och replokalen försvann.

Så snyggt!

Martin hade en otrolig häxig outfit med svarta tygsjok, mantel och kjol. 

 

 

 

 

 

 

 

 

SNYGGT LJUS! Titta på Sami där till vänster.

Jag fotade i filmläget, det är därför vissa bilder har ett annat format.

Martins kläder!!!

Jocke pekade på mig? Typ? Är det i Musik non stop han brukar göra det? Minns ej.

Folkhavet. Myllret. Elina tog den här bilden, jag är för kort, innan jag ryckte kameran ifrån henne för att filma 999.

Vid extraverserna i Mannen i den vita hatten var det ingen konfetti utan fyrverkerier. Sjukt.

Jag var så ivrig med att fota att jag missade att autofokusen inte hade lyckats fokusera på fyrverkerierna.

Slut!

Tom scen.

Jag och min långe vän.

Jag hittade två extremt underliga drömmar i ett dokument på hårddisken som fick mig att skratta högt.

 

Vissa detaljer i den här drömmen, jag dör. "Jag gjorde det motvilligt." "Det var då jag såg chokladkakan." "Kan vi inte byta kopp, min är bara halv?"

 

 

"man fick vatten på sig." "Någon dog." 

 

Gud vad roligt. 

 

 

Ord överflödiga!

 

 

 

 

 

 

Filla och Jan – vi träffade honom genom CouchSurfing. Han var otroligt snäll och förutom att vi fick bo hos honom tre nätter (varav en var på en campingplats i Kroatien) körde han omkring oss till de här fantastiska platserna.

 

 

 

 

 

Lubljana, Sloveniens huvudstad. En känd drakbro. Mest hus i det här inlägget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hetten nere i stan var extrem, men den lättade lite när vi gick upp mot slottet som låg på ett litet berg/kulle. 

 Lemonad. Åh gud, mina solglasögon. Jag tappade dem på flygplatsen i Polen, och har saknat dem hur mycket som helst. …Vilket är lite sjukt. Aja.

Utsikt. 

 Så vackert med alla berg omkring staden.

En fin bro.

 

Ni får vända på huvudena :(

 

 

 Det där i bakgrunden är slottet! Okej, kulle snarare än berg då.